Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av konduktör  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konduktör konduktören konduktörer konduktörerna
Genitiv konduktörs konduktörens konduktörers konduktörernas

konduktör

  1. tjänsteman som kontrollerar biljetter, vakar över ordningen och på andra vis är behjälpligtåg, spårvagn, ibland buss och förr även diligens
    Sammansättningar: busskonduktör, järnvägskonduktör, spårvägskonduktör, tågkonduktör
    Synonymer: tågvärd
  2. (ålderdomligt) förmedlare av exportgods
    Sammansättningar: exportkonduktör
  3. (ålderdomligt) byggnads- eller arbetsledare vid större byggarbetsplatser, offentliga byggnader, kronans fortifikationer med mera; senare även som titel för fanjunkare vid fortifikation
    Sammansättningar: byggnadskonduktör
  4. (ålderdomligt) ledsagare, följeslagare; introduktör
 
Etymologi: Från franska conducteur (”förare, ledare”), ur latinska conducere (”sammanföra”), sammansatt av latinska com- (”tillsammans, ihop-”) och latinska ducere (”föra, leda”).

Översättningar redigera