fanjunkare

Svenska

Substantiv

Böjningar av fanjunkare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fanjunkare	fanjunkaren, vard. fanjunkarn	fanjunkare	fanjunkarna
Genitiv	fanjunkares	fanjunkarens, vard. fanjunkarns	fanjunkares	fanjunkarnas

fanjunkare

1. (sedan 2009 i Sverige) en militär grad som specialistofficer över förste sergeant och under förvaltare
2. en militär grad som förekommer och förekommit i olika länders arméer

   Etymologi: Av tyska Fahnenjunker.

Översättningar

en militär grad som specialistofficer över förste sergeant och under förvaltare

• tyska: Feldwebel ^(de) m

en militär grad som förekommer och förekommit i olika länders arméer

• tyska: Fahnenjunker ^(de) m