knoling

Svenska

Substantiv

Böjningar av knoling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knoling	knolingen	knolingar	knolingarna
Genitiv	knolings	knolingens	knolingars	knolingarnas

knoling

1. (gruvdrift) malmstycke eller lösbrutet berg efter viss storlek; bumling, stor sten
2. (bygdemålsfärgat) knöl i änden av något

   Användning: exempelvis om änden av en baguette, bakre hjalten på ett svärd, etc

Etymologi: Möjligen till knöl; variant av knöling.

Översättningar

malmstycke eller lösbrutet berg efter viss storlek

• tyska: Erzbrocken m

knöl i änden av något

• engelska: pommel ^(en)
• franska: quignon ^(fr), croûton ^(fr)