knak

Svenska

Interjektion

knak

1. ljud av något som spricker eller knäcks

Substantiv

Böjningar av knak	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knak	knaket
Genitiv	knaks	knakets

knak n

1. ljud av något som spricker eller knäcks

   Genom [isflakens] sammanstötning förorsakas ett knak och ett buller, [så] att ovana öron snart kan förlora hörseln.

   Efter en del fnissanden och ordutbyten, prasslanden och knak i dörrar, blev det tyst.

   Besläktade ord: knaka, knakande, knakning

   Se även tesaurus: Ljudstöt

   Jämför: brak, gisten, knall, knarr

Översättningar

ljud av något som spricker eller knäcks

• ryska: треск ^(ru) m

Danska

Interjektion

knak

1. (onomatopoesi) knack

   Varianter: knæk