Svenska redigera

Interjektion redigera

knak

  1. ljud av något som spricker eller knäcks

Substantiv redigera

Böjningar av knak  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ knak knaket
Genitiv knaks knakets

knak n

  1. ljud av något som spricker eller knäcks
    Genom [isflakens] sammanstötning förorsakas ett knak och ett buller, [så] att ovana öron snart kan förlora hörseln.
    Efter en del fnissanden och ordutbyten, prasslanden och knak i dörrar, blev det tyst.
    Besläktade ord: knaka, knakande, knakning
    Se även tesaurus: Ljudstöt
    Jämför: brak, gisten, knall, knarr

Översättningar redigera

Danska redigera

Interjektion redigera

knak

  1. (onomatopoesi) knack
    Varianter: knæk