knarr

Svenska

Substantiv

Böjningar av knarr	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knarr	knarren	knarrar	knarrarna
Genitiv	knarrs	knarrens	knarrars	knarrarnas

knarr

1. (ålderdomligt) mindre eka, ekstock
2. term för forntida nordiskt handelsfartyg

Varianter: knorr

Etymologi: Av fornnordiska knǫrr.

Substantiv

Böjningar av knarr	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knarr	knarren	knarrar	knarrarna
Genitiv	knarrs	knarrens	knarrars	knarrarnas

knarr

1. motorcykel (slang)

Substantiv

Böjningar av knarr	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knarr	knarren, (knarrn)	knarrar	knarrarna
Genitiv	knarrs	knarrens, (knarrns)	knarrars	knarrarnas

knarr

1. äldre kortform för fågelarten kornknarr, tidigare även benämnd ängsknarr
2. (dialektalt, Dalmål) tillstånd av överansträngning som orsakar smärta i ledgångar och senor

   Varianter: knarru