Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av klut  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klut kluten klutar klutarna
Genitiv kluts klutens klutars klutarnas

klut

  1. (textilier) tygstycke, trasa
    1912: Hem och hembygd : Sörgården:
    Det roligaste på lördagen var, när mor skurade kopparn, tyckte Greta. Mor tog en klut och doppade den i ett pulver, som hon hade i en ask.
  2. (kläder) huvudduk, huckle
    1909: Den siste häradsspelmannen, Eva Wigström:
    Gumman var synbarligen mycket ond, ty hon tog sin klut i båda öronvingarna och tryckte den fastare på sitt hufvud.
    1929: Svenska kulturbilder:
    Hustrun är klädd i klut, flickan i piglock.
  3. (sjöfart) segel
    1882: Den flygande holländaren , Viktor Rydberg:
    En vindstöt tar i seglen håll och buktar varje klut och slungar skeppet som en boll ur lugna viken ut.
    Fraser: för fulla klutar - med alla segel hissade, sätta till alla klutar - uppbjuda alla krafter
 
Etymologi: Av fornsvenska kluter (”tygstycke”).[1]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "klut", läst 2021-02-02