segel

Se även Segel.

segel

Svenska

Substantiv

Böjningar av segel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	segel	seglet	segel	seglen
Genitiv	segels	seglets	segels	seglens

segel

1. (sjöfart) tygstycke som används för framdrivning av båt genom att fånga in vind

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Av fornsvenska sæghl.

   Sammansättningar: segelbåt, segeldyg, segelflyg, segelflykt, segeljakt, segelsömmare, segeltur, segeltyg, segeltur

Översättningar

tygstycke till båt

• bokmål: seil ^(no) n, segl ^(no) n
• bulgariska: платно ^(bg) n
• danska: sejl ^(da) n
• engelska: sail ^(en)
• esperanto: velo ^(eo)
• finska: purje ^(fi)
• franska: voile ^(fr) f
• färöiska: segl n
• galiciska: vela ^(gl) f
• isländska: segl ^(is) n
• italienska: vela ^(it)
• japanska: 帆 ^(ja)
• katalanska: vela ^(ca) f
• kroatiska: jedro m
• nynorska: segl n
• polska: żagiel ^(pl)
• ryska: парус ^(ru)
• tyska: Segel ^(de) n

Tyska

Verb

segel

1. böjningsform av segeln