Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

kaputt

  1. (något vardagligt) förstörd, sönder, obrukbar, fördärvad, över
    1959: Vår dotter Merete, Olle Mattson:
    Om jag var som du och äktbarn och allting skulle jag sparka honom och hans gamla tivoli i baken och ge mig av när det ändå är kaputt me't.
    1981: Provryttare, sidan 180, Lars Ardelius:
    När en adelsman börjar schackra med pengar är allt kaputt.
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1714.[1] Av tyska kaputt, av franska faire capot.

Översättningar

redigera

Adjektiv

redigera
Böjningar av kaputt 
Predikativa former
Positiv kaputt
Kompareras inte.

kaputt

  1. trasig, sönder, kaputt, pajad
    Synonymer: defekt, schadhaft, beschädigt
    Der Geldautomat ist kaputt.
    Bankautomaten är trasig.

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "kaputt"