kapten

Svenska

Substantiv

Böjningar av kapten	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kapten	kaptenen	kaptener	kaptenerna
Genitiv	kaptens	kaptenens	kapteners	kaptenernas

kapten

• uttal: kap'te:n

1. (militärt) en officer med grad mellan major och löjtnant

   Sammansättningar: örlogskapten

2. (sjöfart, luftfart) fartygschef, flygplanschef, ansvarig för framförande av båt, fartyg eller flyg
3. (sport) kort för lagkapten; ledare för ett fotbollslag, en tennistrupp etc

Etymologi: Av fornsvenska kapiten, kapitenare, av medeltidens latinska capitanus, capitaneus (”befälhavare”) (fornfranska capitaine). Av latinska caput ("huvud, spets").

Översättningar

officersgrad

• danska: kaptajn u
• engelska: captain ^(en)
• finska: kapteeni ^(fi)
• franska: capitaine ^(fr) mf
• iriska: captaen m
• isländska: kapteinn m
• italienska: capitano ^(it)
• polska: kapitan ^(pl)
• ryska: капита́н ^(ru) m (kapitán)
• spanska: capitán ^(es)
• tjeckiska: kapitán ^(cs)
• turkiska: yüzbaşı ^(tr)
• tyska: Hauptmann ^(de) m
• ungerska: kapitány ^(hu)

ansvarig på en båt eller flyg

• bokmål: kaptein
• engelska: captain ^(en)
• finska: kapteeni ^(fi)
• hebreiska: קְבַרְנִיט ^(he) m (qvarnít), רַב חוֹבֵל ^(he) m (rav ẖovél), קֶפְּטֵן ^(he) m (kepten)
• kvänska: kapteini
• nynorska: kaptein
• spanska: capitán ^(es) m
• tjeckiska: kapitán ^(cs)
• turkiska: kaptan ^(tr)
• tyska: Kapitän ^(de) m

se lagkapten