örlogskapten

Svenska

Substantiv

Böjningar av örlogskapten	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	örlogskapten	örlogskaptenen	örlogskaptener	örlogskaptenerna
Genitiv	örlogskaptens	örlogskaptenens	örlogskapteners	örlogskaptenernas

örlogskapten

1. (militärt) titel för officer med en medel­hög grad in­om en försvarsmakts flotta

   Etymologi: Belagt sedan 1968.

Översättningar

officer inom flotta

• bokmål: orlogskaptein
• danska: orlogskaptajn ^(da)
• engelska: lieutenant commander ^(en)