Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kappkörning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kappkörning kappkörningen kappkörningar kappkörningarna
Genitiv kappkörnings kappkörningens kappkörningars kappkörningarnas

kappkörning u

  1. det (att /på skoj/ tävla om) att köra i kapp
    1963: Önsketassar och gyllendun, Birgit Th. Sparre:
    I min barndom höll sig de flesta gårdar med en ottehäst, som tränades för kappkörning hem från julottan.
    Jämför: kapplöpning, kappridning, kappspringning, kappåkning

Översättningar

redigera