Se även Kapp.

språk: svenska, ordklass: adverb, verbpartikel, problem: springa i kapp, kappkörning

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

kapp

  1. (orsamål) träfat
  2. genom tävlan, se i kapp

EtymologiRedigera

Fornnordiska koppr m "kopp, skål".

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

kapp n

  1. kappe
    Etymologi: Av finska kappa (”kappe, stop”).

EstniskaRedigera

SubstantivRedigera

kapp

  1. skåp