kappa

Svenska

Substantiv

Böjningar av kappa 1.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kappa	kappat	kappan, kappa	kappana
Genitiv	kappas	kappats	kappans, kappas	kappanas

Böjningar av kappa 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kappa	kappan	kappor	kapporna
Genitiv	kappas	kappans	kappors	kappornas

kappa

1. den grekiska bokstaven Κ (gemen: κ)
2. (kläder) samlande benämning på olika typer av långa jackliknande ytterplagg

   Sammansättningar: damkappa, kapprum, regnkappa, slängkappa, vinterkappa

   Fraser: bära kappan på båda axlarna, vända kappan efter vinden

   Etymologi: Av latinska cappa, från caput ("huvud"). Jämför med ursprung till kåpa, kapuschong och kapucin.

Översättningar

grekiskt k

• finska: kappa ^(fi)
• franska: kappa ^(fr) m
• ryska: каппа ^(ru) f (káppa)
• tyska: Kappa ^(de)

ytterplagg

• engelska: coat ^(en)
• finska: takki ^(fi), päällystakki ^(fi)
• franska: manteau ^(fr) m
• isländska: frakki ^(is) m
• italienska: mantello ^(it) m, cappotto ^(it) mf
• jiddisch: מאַנטל m (mantl)
• polska: płaszcz ^(pl) m
• ryska: шине́ль ^(ru) f
• turkiska: palto ^(tr)
• tyska: Mantel ^(de) m