kåpa

Svenska

Substantiv

Böjningar av kåpa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kåpa	kåpan	kåpor	kåporna
Genitiv	kåpas	kåpans	kåpors	kåpornas

kåpa

1. långt, kappliknande överplagg, vanligen med kapuschong

   Sammansättningar: munkkåpa, narrkåpa

   1904: Svensk-amerikanera: deras materiella och andliga sträfvanden, Carl Sundbeck:

   I dess fond under den stora orgeln, där på förmiddagen de i de engelska svarta kåporna klädda professorerna och eleverna bildat en något dyster tafla, syntes nu en bild af helt annan karaktär.

   Etymologi: Av latinska cāpa. Jämför med ursprung till kappa, cape, kapuschong, kapucin.

2. skyddande hölje av något material, ofta över maskin

   Sammansättningar: hörselkåpa, imkåpa, låskåpa, metallkåpa, motorkåpa, skyddskåpa, spiskåpa, ugnskåpa

Översättningar

långt, kappliknande överplagg

• danska: kåbe u
• finska: kaapu ^(fi)
• polska: kapa ^(pl) f
• ryska: ряска ^(ru) f
• turkiska: cübbe ^(tr)
• tyska: Kutte ^(de) f, Talar ^(de) m

skyddande hölje

• polska: powłoka ^(pl) f, pokrowiec ^(pl) m, osłona ^(pl) f
• tyska: Gehäuse ^(de) n