kana

Se även kanna.

Wikipedia har en artikel om:
kana

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kana	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kana	kanan	kanor	kanorna
Genitiv	kanas	kanans	kanors	kanornas

rutschkana

kana

lång och smal (sluttande) isbana
Synonymer: isbana
(utvidgat) iordninggjord bana utför vilken man kan glida nedför en sluttning
Synonymer: rutschkana

Hyponymer: vattenrutschkana

Fraser: (konkreta) åka/slå kana

ÖversättningarRedigera

lång och smal (sluttande) isbana

polska: ślizgawka f

bana utför vilken man kan glida nedför en sluttning

polska: zjeżdżalnia^(pl) f
tyska: Rutsche^(de) f, Rutschbahn^(de) f

VerbRedigera

Böjningar av kana

Aktiv

Passiv

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

–

Particip

Presens

kanande, kanandes

Perfekt

(kanad)

Not:	Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

kana

sakta glida nedför en sluttning
Synonymer: rutscha

Bussen kanade av vägen och ligger i diket.

Vårt samhälle kanar utför ruinens brant.

Fraser: (partikelverb) kana in, kana i väg, kana ner, kana över

ÖversättningarRedigera

sakta glida nedför en sluttning

polska: ślizgać się^(pl)
tyska: schlittern^(de), rutschen^(de)

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kana	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kana	kanann	kana	kanana
Dativ		kananum		kanum

kana m

uttal: /kɑ̀ːɳɑ/

spånor, som faller efter kniv eller hövlar och slika verktyg, ej efter huggborr eller yxa, om ej då de är små och tunna
Användning: Oftast sägs kanan.

Jämför: spón, tveit