huvudort

Svenska

Substantiv

Böjningar av huvudort	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	huvudort	huvudorten	huvudorter	huvudorterna
Genitiv	huvudorts	huvudortens	huvudorters	huvudorternas

huvudort

1. tätort med säte för den (normalt huvudsakliga) lokala administrativa styrelsen inom ett avgränsat område av en självständig nation eller en delstat, oftast en kommun, ett län eller en provins

   1996: Regeringens proposition 1996/97:36:

   Det nya länet bör benämnas Västra Götalands län och Vänersborg bör bli huvudort för länsstyrelsen (residensstad).

   Jämför: huvudstad

   Synonymer: centralort, residensstad

2. ort som har en dominerande ställning inom en viss verksamhet

   1908: Skolgeografi i två kurser. Första kursen, Ernst Carlson:

   Bodö vid inloppet till Saltenfjord. Det är huvudort för sillfisket i nordligaste Norge.

Översättningar

se centralort eller residensstad

ort som har en dominerande ställning inom en viss verksamhet