kommun

Svenska

Substantiv

Böjningar av kommun	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kommun	kommunen	kommuner	kommunerna
Genitiv	kommuns	kommunens	kommuners	kommunernas

kommun

• uttal: kɔˈmʉːn

1. administrativt landområde med viss självstyrelse; överfört om förvaltningen och de lokala myndigheterna i kommunen

   Besläktade ord: kommunal, kommunalisera

   Sammansättningar: förortskommun, glesbygdskommun, grannkommun, hemkommun, kommunalförbund, kommunchef, kommundirektör, kommunfullmäktige, kommunhus, kommunindelning, kommuninvånare, kommunkontor, kommunpolitik, kommunpolitiker, kommunstyrelse, primärkommun, samkommun, sekundärkommun, storkommun

2. lokalavdelning inom fackförening eller (socialistiskt) parti; historiskt även om revolutionära arbetarregeringar

   Besläktade ord: kommunard

   Sammansättningar: arbetarkommun, folkkommun

Etymologi

I svenskan sedan 1796, från franska commune med samma betydelse, av latin communis, "gemensam" (jämför även kommunicera, kommunism).

Översättningar

administrativt område

• bokmål: kommune ^(no)
• bulgariska: община
• danska: kommune ^(da)
• engelska: municipality ^(en)
• finska: kunta ^(fi)
• franska: commune ^(fr)
• grönländska: kommunea
• isländska: bæjarfélag n
• jiddisch: קאָמונע m (komune)
• kroatiska: općina f sing
• nederländska: gemeente ^(nl)
• nordsamiska: gielda
• polska: gmina ^(pl) f
• portugisiska: município ^(pt)
• ryska: коммуна ^(ru)
• spanska: municipio ^(es)
• sydsamiska: tjïelte
• tyska: Gemeinde ^(de) f, Kommune ^(de) f

lokalavdelning

• engelska: commune ^(en)
• finska: kommuuni ^(fi)