Svenska

redigera

Interjektion

redigera

huvaligen

  1. (norrländska) uttrycker bestörtning, äckel, överraskning eller att det är synd om någon som drabbats av olycka
    1976: Den stora skrällen, Kaj Martelius:
    Så sa han på bred norrländska: — Men huvaligen, är det folk i skjule!
    1999: Berättelsen om Signe, Kerstin Thorvall:
    Huvaligen, som du ser ut”, sa hennes mor.
    Varianter: huga, hua, huva, hualigen, hugaligen
    Synonymer: hu, hu jeda mig, uschiamej