huva

Svenska

Substantiv

Böjningar av huva	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	huva	huvan	huvor	huvorna
Genitiv	huvas	huvans	huvors	huvornas

huva

• uttal: ˈhʉ̀ːva

1. huvudbonad av kupig form som omsluter huvudet, ofta fäst i nacken på klädesplagg

   Hon drog huvan över huvudet när det började snöa.

   Etymologi: Från samma germanska rot som huv. Besläktat med bl.a. tyska Haube.

   Sammansättningar: läderhuva

Översättningar

huvudbonad

• bokmål: hette ^(no) mf
• danska: hætte ^(da) u
• engelska: hood ^(en)
• finska: huppu ^(fi)
• franska: capuche ^(fr) f
• italienska: cappuccio ^(it)
• portugisiska: capuz ^(pt) m
• spanska: capucha ^(es)
• tyska: Haube ^(de), Kapuze f

Interjektion

huva

1. (norrländska) fy så hemskt

   Synonymer: usch, fy, hu

2. (norrländska) uttrycker bestörtning, eller att det är synd om någon som drabbats av olycka

Varianter: huga, hua, hugaligen, hualigen, huvaligen