hermeneutik

Se även Hermeneutik.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hermeneutik	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hermeneutik	hermeneutiken
Genitiv	hermeneutiks	hermeneutikens

hermeneutik

1. vetenskapen eller konsten att tolka eller förstå skrift; vetenskapen om textens innebörd och dess relevans för människor; (religion, ursprungligen) tolkningen av religiösa urkunder; (litteratur, utvidgat) i fråga om alla litterära texter; (sociologi, utvidgat) i fråga om all verbal och icke-verbal kommunikation, såsom diskurser

   Jämför: exegetik

2. (filosofi) existensfilosofi där man menar att tolkningen och förståelsen är grundläggande för den mänskliga existensen

Besläktade ord: hermeneutisk

Etymologi: Av grekiska ἑρμηνεύω (hermēneúō, ”tolka, utlägga, förkunna”).

Översättningar

vetenskapen eller konsten att tolka eller förstå skrift

• engelska: hermeneutics ^(en)
• katalanska: hermenéutica ^(ca) f
• polska: hermeneutyka ^(pl) f
• spanska: hermenéutica ^(es) f
• tyska: Hermeneutik ^(de) f

existensfilosofi där förståelsen är grunden för mänskliga existensen

• engelska: hermeneutics ^(en)
• polska: hermeneutyka ^(pl) f
• tyska: Hermeneutik ^(de) f