handvapen

Svenska

Substantiv

Böjningar av handvapen	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	handvapen	handvapnet	handvapen	handvapnen
Genitiv	handvapens	handvapnets	handvapens	handvapnens

handvapen

1. vapen som kan kan bäras för hand och i regel brukas stående av en enskild person

   1859: Anteckningar öfver Kongl. Lifrustkammarens och Kongl. Klädkammarens samlingar, Octavia Carlén:

   Att stridsyxor, hammare och klubbor voro af de äldsta handvapnen, är en bekant sak; de räkna sina anor ända från hedenhös, likasom svärdet [...]

   Sammansättningar: eldhandvapen, skjuthandvapen

   Hyperonymer: handredskap

   Hyponymer: slagvapen

Översättningar

vapen som kan flyttas och användas av en enskild person

• danska: håndvåben n
• tyska: Handwaffe f