slagvapen

Svenska

Substantiv

Böjningar av slagvapen	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	slagvapen	slagvapnet	slagvapen	slagvapnen
Genitiv	slagvapens	slagvapnets	slagvapens	slagvapnens

slagvapen n

1. (vapen) föremål (lagom tungt och ofta med inte enbart avlångt) som ökar armens och handens slagförmåga, avsett att utdela slag med; handvapen avsett för närstrid och som kräver direktkontakt med målet för verkan (i motsats till projektilvapen för närstrid såsom hagelvapen och elchocksvapen)

   1859: Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift:

   Man kan ju antaga klubban, i en eller annan form, såsom det första egentliga slagvapnet, ty käppen, hvilken äfven tyckes vara urgammal, har från början tydligen en annan bestämmelse [...]

   1947: Sveriges bebyggelse: statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Älvsborgs län, del 4:

   Visserligen gick knallen sällan helt obeväpnad, han hade åtminstone ett slagvapen till hands , men mot försåtliga överfall hjälpte varken vapen eller styrka.

   2022: Du ska inte dö (ännu), Kari Hautamäki:

   Det enda som fattades i situationen var Koskenkorva, bastun och Nokias mobiltelefon, som nästan går för en kniv. Åtminstone funkar den modell som designats vid millenieskiftet som slagvapen.

   Hyperonymer: handvapen

   Jämför: huggvapen, stickvapen, stötvapen

   Hyponymer: batong, hammare, järnrör, knogjärn, planka, påk, rörtång, slagträ, stridsklubba, yxa

Översättningar

föremål som ökar armens och handens slagförmåga

• engelska: melee weapon
• tyska: Schlagwaffe