Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av svanhamn  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ svanhamn svanhamnen svanhamnar svanhamnarna
Genitiv svanhamns svanhamnens svanhamnars svanhamnarnas

svanhamn u

  1. tillfällig skepnad av en svan (om varelse som tros äga kraften att genomgå hamnskifte)
    1842 (30 aug): Apostla-boken. eller Folksagor vid Omberg. (Freja):
    Detta var inte väl skedt, förrän hon genast bekom svanehamn, så förtrolladt var linnetyget och, såsom fönstret stod öppet, flög hon straxt ut och försvann för alltid från man och barn.
    1895 (2 aug): Arena-teatern. (Stockholms Nyheter):
    I svanhamn flög hon ifrån honom, men hvarje natt återvände hon i hemlighet till sina älskade, sina barn och sin make, under deras sömn.
    Hyperonymer: fågelhamn