höstrusk

Svenska

Substantiv

Böjningar av höstrusk	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	höstrusk	höstrusket
Genitiv	höstrusks	höstruskets

höstrusk

1. rusk, ihållande kallt och regnigt väder, under hösten

   1885: Tryckt och otryckt, August Strindberg:

   För mig återstod således blott att midt i höstrusket företaga en resa.