höghet

Svenska

Substantiv

Böjningar av höghet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	höghet	högheten	högheter	högheterna
Genitiv	höghets	höghetens	högheters	högheternas

höghet u

1. hög (högt uppsatt) person

   Då ska jag säga högheten en sak så god som två: slå den fångsten ur hågen, hertigen.

   Efter soupern drogo sig Högheterna tillbaka, som vid hela fêten varit mycket serieux.

2. upphöjdhet, egenskapen att vara högt uppsatt

   Fåfängans, skrytets och höghetens flärd agas av löjet!

Jämför: höjd, överhet, överhöghet

Se även tesaurus: Titulatur, Anseende, Viktighet, Höjning, Betydenhet

Översättningar

hög (högt uppsatt) person

• engelska: highness ^(en)
• finska: ylhäisyys ^(fi)
• spanska: alteza ^(es) f
• tyska: Hoheit ^(de) f

upphöjdhet, egenskapen att vara högt uppsatt