gubbs

Svenska

Substantiv

Böjningar av gubbs	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gubbs	gubbsen
Genitiv	gubbs	gubbsens

gubbs

1. (slang) lirare; grabb som del av ett grabbgäng

   Användning: Främst avseende det kollektiva pluralet men stundom om singular.

   Jag ska ut med gubbsen i kväll så drar innan middagen.

   Säljer min Merca då den håller på att få flintagolv. Annars bra reservdelsåk och fin invändigt. En schyrre gubbs ägde den i många år och han har tagit väl hand om den.

   Etymologi: Avledning till gubbe efter anglicistiskt pluralsuffx: -s.

   Besläktade ord: gubbe

   Jämför: grabbs