Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av lirare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lirare liraren, vard. lirarn lirare lirarna
Genitiv lirares lirarens, vard. lirarns lirares lirarnas

lirare

  1. (vardagligt, mindre brukligt) avledning till verbet lira; person som lirar (spelar): spelare, särskilt i grupp: medspelare, bandmedlem
    Användning: Särskilt om personer som lirar musik; om bandmedlem etc.
  2. (överfört, vardagligt, slang) vän, polare
    Jag och Macke är lirare.
    En lirare till mig som kan läget kommer och kollar på sprickorna husgrunden imorgon.
    Användning: Särskilt bland män.
  3. (överfört, vardagligt, slang) person som ideellt lever (spelar) för gemene man (allas vän); särskilt vederbörande som anses sjyst, pragmatisk och hängiven
    Föraren vi fick lifta med var en riktig lirare. För honom blev det en rejäl omväg och han gav oss skjuts hela vägen till ytterdörren.
    Tack för att du hjälpte mig komma hem. –Inga problem, en lirare är alltid redo.
    Macke är en ordentlig lirare. Du kan alltid snacka med honom om du har problem.
  4. (bildligt, vardagligt, slang) kille, snubbe; speciellt då vederbörande anses trendig, moderiktig, charmig och/eller populär
    Etymologi: Bildligt efter betydelsen spelare, "den som spelar högt i det sociala".
    Jämför: stekare
 
Etymologi: Ursprungligen en avledning till verbet lira (”spela; t.ex. instrument, sport, spel”), en avledning till substantivet lira (”diverse stråkinstrument”), till samma rot som lyran.[1]

Översättningar

redigera

Källor

redigera