gerilla

Svenska

Substantiv

Böjningar av gerilla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gerilla	gerillan	gerillor	gerillorna
Genitiv	gerillas	gerillans	gerillors	gerillornas

gerilla

• uttal: geˈrɪ̀la

1. (militärt) paramilitär grupp av krigare eller soldater

   Gerillan stred mot regeringstrupperna i över tio år.

Etymologi

Belagt i svenskan sedan 1815 (efter spanska frihetskriget 1808-1814). Av spanska guerrilla, ungefär "litet krig", diminutiv av guerra, "krig". Ytterst av urgermanska *werso- eller urgermanska *werza- (”oreda, röra, förvirring”), från urindoeuropeiska *wers- (”förvirra, förväxla”). Besläktat med engelska war, svenska värja, virrig (via tyskan), och möjligen, via betydelsen "blandning", tyska Wurst, "korv".

Sammansättningar

• gerillaarmé
• gerillakrig
• gerillakrigföring
• gerillaledare
• gerillamedlem
• gerillasoldat

Översättningar

Översättningar

• bokmål: gerilja
• danska: guerilla u
• engelska: guerrilla ^(en)
• finska: sissi ^(fi)
• franska: guérilla ^(fr) f
• isländska: skæruhernaður m
• italienska: guerriglia ^(it) f
• nynorska: gerilja
• rumänska: gherilă ^(ro) f
• slovakiska: gerila f
• spanska: guerrilla ^(es)
• turkiska: gerilla ^(tr)
• tyska: Guerilla ^(de) m
• ungerska: gerilla ^(hu)