gafsa
Svenska
redigeraVerb
redigera| Böjningar av gafsa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | gafsa | gafsas |
| Presens | gafsar | gafsas |
| Preteritum | gafsade | gafsades |
| Supinum | gafsat | gafsats |
| Imperativ | gafsa | – |
| Particip | ||
| Presens | gafsande, gafsandes | |
| Perfekt | (gafsad)? | |
gafsa
- (dialektalt, finlandssvenska) skräna, väsnas, gapa, sladdra; prata högljutt
- 1898 (8 aug): Rättegångssaker. (Sundsvalls Tidning):
- Ja, så stodo de där och »gafsade» en stund, berättade vittnet, och Lindqvist öfveröste Sved med allehanda mindre salongsmässiga tillmälen hvari uttrycket »finntjuf» spelade en framstående roll, och Sved, han blef naturligtvis inte svaret skyldig.
- Ja, så stodo de där och »gafsade» en stund, berättade vittnet, och Lindqvist öfveröste Sved med allehanda mindre salongsmässiga tillmälen hvari uttrycket »finntjuf» spelade en framstående roll, och Sved, han blef naturligtvis inte svaret skyldig.
- Etymologi: Ordet finns (2023) inte med i Svenska Akademiens ordbok, men beskrivs i Ordbok över Finlands svenska folkmål.[1]
- 1898 (8 aug): Rättegångssaker. (Sundsvalls Tidning):
Substantiv
redigera| Böjningar av gafsa | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | gafsa | gafsan | gafsor | gafsorna |
| Genitiv | gafsas | gafsans | gafsors | gafsornas |
gafsa
- (dialektalt, nedsättande, finlandssvenska) kvinna som för oväsen