Se även gas.

Wikipedia har en artikel om:
gäss

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av gås  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gås gåsen gäss gässen
Genitiv gås gåsens gäss gässens
 
gås

gås

  1. fågel från släktena Anser eller Branta i familjen andfåglar
  2. (nedsättande) dum kvinnlig person
    Den lilla gåsen ringde polisen.
  3. om vågtopparnas skumbildning i blåst (används endast i pluralform)
    Det bildades vita gäss på vågtopparna när vinden började friska i.
 
Etymologi: Av fornsvenska gas, av urgermanska *gans, av urindoeuropeiska *ǵʰans-. Jämför norska gås, danska gås, isländska gæs, lågtyska Goos, Gans, nederländska gans, tyska Gans, engelska goose, iriska , latinska ānser, lettiska zùoss, ryska гусь (gusʹ), albanska gatë, klassisk grekiska χήν (khḗn) och sanskrit हंस (haṃsa).
Besläktade ord: gässling
Sammansättningar: gåsamiddag, gåskarl, gåslever, gåsägg, mårtensgås, vildgås
Se även tesaurus: Dumhuvud, Ouppmärksamhet, Väsljud, Kvinnokön, Djur

Översättningar

redigera

gås

  1. böjningsform av

Substantiv

redigera
Böjningar av gås  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gås gåsen gæs gæssene
Genitiv gås gåsens gæs gæssenes

gås

  1. gås