gås

Se även gas.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gås	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gås	gåsen	gäss	gässen
Genitiv	gås	gåsens	gäss	gässens

gås

gås

• uttal: gå:sgo:s

1. fågel från släktena Anser eller Branta i familjen andfåglar
2. (nedsättande) dum kvinnlig person

   Den lilla gåsen ringde polisen.

3. om vågtopparnas skumbildning i blåst (används endast i pluralform)

   Det bildades vita gäss på vågtopparna när vinden började friska i.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet, som fornsvenska gas. Av urgermanska *gans, av urindoeuropeiska *ǵʰans-. Jämför norska gås, danska gås, isländska gæs, lågtyska Goos, Gans, nederländska gans, tyska Gans, engelska goose, iriska gé, latinska ānser, lettiska zùoss, ryska гусь (gusʹ), albanska gatë, klassisk grekiska χήν (khḗn) och sanskrit हंस (haṃsa).

Besläktade ord: gässling

Sammansättningar: gåsamiddag, gåskarl, gåslever, gåsägg, mårtensgås, vildgås

Se även tesaurus: Dumhuvud, Ouppmärksamhet, Väsljud, Kvinnokön, Djur

Översättningar

andfågel

• albanska: patë ^(sq)
• arabiska: إوَزَّه، وَزَّه
• armeniska: սագ ^(hy)
• bokmål: gås ^(no)
• bosniska: guska
• bulgariska: гъска ^(bg)
• burmesiska: ငန်း ^(my) (ngan:)
• danska: gås ^(da)
• engelska: goose ^(en), geese ^(en) pl
• estniska: hani ^(et)
• finska: hanhi ^(fi)
• fornnordiska: gás
• franska: oie ^(fr)
• färöiska: gás f
• georgiska: ბატი
• grekiska: χήνα ^(el)
• indonesiska: angsa ^(id)
• isländska: gæs ^(is) f
• italienska: oca ^(it) f
• japanska: がちょう ^(ja)
• jiddisch: גאַנדז f (gandz)
• khmer: ក្ងាន ^(km) (kngaan)
• koreanska: 거위 ^(ko)
• korsikanska: oca f
• krimtatariska: qaz
• kroatiska: guska ^(hr)
• lao: ຫ່ານ ^(lo) (hān)
• lettiska: zoss ^(lv)
• litauiska: žąsis ^(lt)
• nederländska: gans ^(nl)
• occitanska: auca ^(oc) f
• persiska: غاز ^(fa) (ğâz)
• piedmontesiska: òca f
• polska: gęś ^(pl)
• portugisiska: ganso ^(pt)
• rumänska: gâscă ^(ro)
• ryska: гусь ^(ru)
• serbiska: гуска ^(sr) (guska)
• slovakiska: hus ^(sk)
• slovenska: gos ^(sl)
• spanska: ganso ^(es), ánsar ^(es) m
• svensk romani: pappni u
• thai: ห่าน ^(th) (hàan)
• tibetanska: ངང་པ (ngang pa)
• tjeckiska: husa ^(cs)
• turkiska: kaz ^(tr)
• tyska: Gans ^(de) f
• uiguriska: غاز (ghaz)
• ukrainska: гусь
• ungerska: liba ^(hu), lúd ^(hu)
• uzbekiska: gʻoz ^(uz)
• vepsiska: hanh'
• vietnamesiska: ngỗng ^(vi)
• älvdalska: gą̊s

nedsättande om kvinna vilken man anser vara dum

• tyska: dumme Gans f

om vågtopparnas skumbildning i blåst

• tyska: Schaumkrone ^(de) f

Verb

gås

• uttal: gå:sgo:s

1. böjningsform av gå

Danska

Substantiv

Böjningar av gås	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gås	gåsen	gæs	gæssene
Genitiv	gås	gåsens	gæs	gæssenes

gås

1. gås