fyr

Svenska

Substantiv

Böjningar av fyr	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fyr	fyren	fyrar, (fyrer)	fyrarna, (fyrerna)
Genitiv	fyrs	fyrens	fyrars, (fyrers)	fyrarnas, (fyrernas)

Långe Jan på Öland, en mycket känd fyr i Sverige

fyr

1. (sjöfart, optik) tornliknande sjömärke avsett för att avge ljussignaler för sjöfarten, och i flygplanets tidiga historia även optisk markering av luftleder, med hjälp av stora strålkastare

   Besläktade ord: farologi

   Sammansättningar: angöringsfyr, ensfyr, fiskefyr, flygfyr, fyrapparat, fyrbyggnad, fyrkaraktär, fyrpanna, fyrskepp, fyrtorn, hamnfyr, kustfyr, ledfyr, radiofyr, sektorfyr, varningsfyr

2. (i uttryck) eld, brasa eller avfyrande av skjutvapen

   Okända män satte fyr på kaféet.

   Vanliga konstruktioner: sätta fyr på, få fyr i (spisen), göra upp (en) fyr, ge fyr

   Sammansättningar: fyrverkeri

3. (vardagligt) glad man

   Steffe var en glad fyr och en god vitsmakare.

Översättningar

sjömärke

• bokmål: fyr ^(no) n, fyrtårn ^(no) n
• danska: fyr ^(da) n, fyrtårn ^(da)
• engelska: lighthouse ^(en)
• finska: majakka ^(fi)
• franska: phare ^(fr) m
• frisiska: fjoertoer
• hebreiska: מִגְדַּלּוֹר ^(he) m (migdalór)
• isländska: viti ^(is)
• italienska: faro ^(it)
• japanska: 灯台 ^(ja), 燈台 ^(ja)
• polska: latarnia morska ^(pl) f
• portugisiska: farol ^(pt) m
• spanska: faro ^(es)
• tyska: Leuchtturm ^(de) m, Leuchtfeuer ^(de) n

se eld

glad man

• bokmål: fyr ^(no) m
• engelska: chap ^(en)
• franska: gaillard ^(fr)

Räkneord

fyr

1. (oftast i ramsor) kortform av fyra

   Ett, två, tre, fyr...

   Sammansättningar: fyrbarnsfamilj, fyrdörrars, fyrgradig, fyrhjulig, fyrhjuling, fyrhjulsdrift, fyrhjulsdriven, fyrmannalag, fyrspann, fyrspår, fyrtakt, fyrtio

Bottniska

Adverb

fyr

• uttal: fʏ́ːɾ/, /fɞ́ːɾ/, /fǿːɾ (betonat); /fɞ́ɾ/ (obetonat)

1. förr

   Etymologi: Av fornnordiska fyrr.

   Besläktade ord: fyri, fyrst

   Fraser: fyr i verłdĕnn

Konjunktion

fyr

1. för, eftersom

   Synonymer: fyr dí, fyr dý, tý

Preposition

fyr

1. för
2. framför

Substantiv

fyr m

1. (sjöfart) för

Danska

Substantiv

Böjningar av fyr 1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fyr	fyren	fyre	fyrene
Genitiv	fyrs	fyrens	fyres	fyrenes

Böjningar av fyr 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fyr	fyrren	fyrre	fyrrene
Genitiv	fyrs	fyrrens	fyrres	fyrrenes

Böjningar av fyr 3	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fyr	fyrren
Genitiv	fyrs	fyrrens

Böjningar av fyr 4–6	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fyr	fyret	fyr	fyrene
Genitiv	fyrs	fyrets	fyrs	fyrenes

fyr u

1. kille; pojkvän
2. (träd) tall, fura

   Sammansättningar: fyrrekogle, fyrrenål, fyrreskov

3. (material) furu
4. fyr; sjömärke
5. värmepanna
6. eld

   Synonymer: ild

Verb

fyr

1. böjningsform av fyre