fyrhjuling

Svenska

Substantiv

Böjningar av fyrhjuling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fyrhjuling	fyrhjulingen	fyrhjulingar	fyrhjulingarna
Genitiv	fyrhjulings	fyrhjulingens	fyrhjulingars	fyrhjulingarnas

fyrhjuling

1. (huvudsakligen) terrängmotorfordon med fyra hjul (använt för terrängkörning)

   Synonymer: terränghjuling

   Hyperonymer: terrängskoter

   Se även: snöskoter, enhjuling, tvåhjuling, trehjuling

Översättningar

motorfordon med fyra hjul, huvudsakligen använt för terrängkörning

• engelska: ATV ^(en), all-terrain vehicle ^(en)
• isländska: fjórhjól n
• ryska: мотовездехо́д ^(ru) m