Se även Fortuna.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera

fortuna n (oböjligt)

  1. spel där en metallkula leds över ett bräde mot utsatt mål

Substantiv

redigera

fortūna f

  1. lycka; tur
  2. olycka; otur
  3. öde
    Synonymer: fātum, sors, necessitās
 
Se även: Fortuna