SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av otur  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ otur oturen
Genitiv oturs oturens

otur

  1. det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart
    Vilken otur att de två konserterna sammanfaller.
    Antonymer: tur
    Besläktade ord: oturlig
    Sammansättningar: otursdag, otursförföljd, otursfågel

ÖversättningarRedigera

FäröiskaRedigera

SubstantivRedigera

otur m

  1. utter

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

otur m

  1. utter
    Etymologi: Fornnordiska otr.