fintlig

Svenska

Adjektiv

Böjningar av fintlig		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	fintlig	fintligare
	Neutrum	fintligt
Bestämd singular	Maskulinum	fintlige		fintligaste
	Alla	fintliga
Plural		fintliga
		Predikativt
Singular	Utrum	fintlig	fintligare	fintligast
	Neutrum	fintligt
Plural		fintliga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		fintligt

fintlig

1. fyndig (i fråga om att finna utvägar), påhittig, knepig, finurlig; även om sak; sinnrik; förr även allmännare: som visar uppfinningsrikedom

   1852: Nordbon under hednatiden, Axel Emanuel Holmberg:

   Thor drack och drack, men fast han drack såsom en gud, sjönk dock horndrycken föga, men hafvet torkades emellan sina bräddar, ty jätten hade varit nog fintlig att, Thor ovetande, sätta hornets ända i sjön.

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1735, till fint ("knep, list, trick"), med anslutning till finna.

   Besläktade ord: fintlighet

   Se även tesaurus: Slughet, Förstånd

Översättningar

Översättningar

• engelska: clever ^(en), crafty ^(en), sly ^(en)
• spanska: ingenioso ^(es)