finna

Svenska

Verb

Böjningar av finna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	finna	finnas
Presens	finner	finns (finnes)
Preteritum	fann, fant	fanns, fants
Supinum	funnit	funnits
Imperativ	finn	–
Particip
Presens	finnande, finnandes
Perfekt	funnen

finna

1. hitta

   Jag fann din plånbok!

   Vanliga konstruktioner: finna något

   Synonymer: hitta

2. tycka om, ha viss åsikt angående

   Jag finner matematik vara ovanligt trist.

   Vanliga konstruktioner: finna något <adj>, finna något vara <adj>

3. acceptera och anpassa sig till något (oönskvärt)

   Vanliga konstruktioner: finna sig, finna sig i något, finna sig i att <inf>

Besläktade ord: befinna, finnas, infinna

Översättningar

hitta

• amhariska: ማግኘት
• bokmål: finne ^(no)
• engelska: find ^(en)
• esperanto: trovi ^(eo)
• finska: löytää ^(fi)
• franska: trouver ^(fr)
• japanska: 見つける (みつける, mitsukeru)
• katalanska: trobar ^(ca)
• malajiska: cari
• maltesiska: sab
• nederländska: vinden ^(nl)
• nordsamiska: gávdnat
• nynorska: finne ⁽ⁿⁿ⁾
• polska: znaleźć ^(pl)
• spanska: encontrar ^(es)
• tigrinska: ምግናይ
• turkiska: bulmak ^(tr)
• tyska: finden ^(de), sich abfinden

tycka

• bokmål: synes ^(no), finne ^(no)
• engelska: find ^(en)
• esperanto: trovi ^(eo)
• franska: trouver ^(fr)
• isländska: finna ^(is)
• nederländska: vinden ^(nl)
• nynorska: finne ⁽ⁿⁿ⁾, synast
• polska: uważać ^(pl) sądzić ^(pl)
• spanska: encontrar ^(es)
• turkiska: bulmak ^(tr), düşünmek ^(tr)
• tyska: finden ^(de), meinen ^(de)

Isländska

Verb

finna

1. hitta

finnast

1. tycka, finna

   Mér finnst stærðfræði mjög leiðinleg.

   Jag finner matematik väldigt tråkigt.

Älvdalska

Verb

finna

1. finna

   Vanliga konstruktioner: finn att "återfinna", finn sig i "finna sig i"

   Grammatik: Pres. fið (2:a och 3:e pers.? finn 1:a pers.?), pl. finnum, pret. fann, pl. funnum, sup. funnið eller funnäð.