förgiva

Svenska

Verb

Böjningar av förgiva	Aktiv	Passiv
Infinitiv	förgiva	förgivas
Presens	förgiver	förgivs (förgives)
Preteritum	förgav	förgavs
Supinum	förgivit	förgivits
Imperativ	förgiv	–
Particip
Presens	förgivande, förgivandes
Perfekt	förgiven

förgiva

1. (ålderdomligt) ge bort
2. (ålderdomligt) efterskänka, göra avkall på
3. (ålderdomligt) förlåta, tillge
4. (ålderdomligt) utge
5. (ålderdomligt, kortspel) ge på fel sätt
6. (ålderdomligt) förgifta

   1849: Huset Tessin under enväldet och frihetstiden, Magnus Crusenstolpe:

   Biskopen skall i nattvarden förgifvit den förmente tyrannen, sin föregifne halfbroder.

   1854: Berättelser ur svenska historien, Anders Fryxell:

   Hon säges derföre hafva bjudit Erik med dess unga drottning, Beatrix, till sig till julen, och förgaf dem båda midt under högtidens glädje och en hycklad moderlig ömhet.

   Se även tesaurus: Skadlighet

Varianter: förge

Användning: Föråldrat eller utdött i alla användningar. Har kanske bara förekommit gammalstavat förgifva, knappast som förge.

Jämför: förege, föregiva, förgäves