Svenska

redigera
Böjningar av förfalla  Aktiv
Infinitiv förfalla
Presens förfaller
Preteritum förföll
Supinum förfallit
Imperativ förfall
Particip
Presens förfallande, förfallandes
Perfekt förfallen

förfalla

  1. befinna sig i förfall; inom den närmaste tiden förväntas bli förstört och fungerar allt sämre
    I brist på ork lät han huset och gården förfalla.
    Skärp dig! Du kan inte låta dig själv förfalla på detta sätt.
    Besläktade ord: förfall, förfallen
  2. (om skuld) passera den sista tidpunkten för betalning
    Räkningen kommer förfalla om du inte betalar snart.
    Sammansättningar: förfallodag, förfallodatum, förfallotid
 
Se även: förefalla

Översättningar

redigera