förfall

Svenska

Substantiv

Böjningar av förfall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förfall	förfallet	förfall	förfallen
Genitiv	förfalls	förfallets	förfalls	förfallens

förfall

1. försämring; en process som innebär att ett föremål eller en person med tiden förstörs och fungerar allt sämre

   Sammansättningar: sedeförfall

2. förhinder; något som förhindrar någon från att närvara, vanligen i frasen "giltigt förfall"

   Fraser: giltigt förfall

Besläktade ord: förfalla

Översättningar

försämring

• tyska: Verfall ^(de) m

förhinder

• tyska: Entschuldigungsgrund m, Verhinderung ^(de) f

Verb

förfall

1. böjningsform av förfalla