Se även oh, Oh och OH.

Svenska redigera

Interjektion redigera

öh

  1. uttryck vid förvirring eller oklarhet
    2011: Världens sista roman, Daniel Sjölin:
    Öh, jaha. Men vadå? Kommerdu in idag eller? Är det allvarligt?”
  2. läte som används som utfyllnad eller paus när en talar och börjar tänka
    2009: Mitt rätta jag, Pernilla Glaser:
    "Flipper är min bästa vän och... öh... svåger”, stammade jag och fortsatte, ”och det här är Jenna, min... öh ... vän... som ska ha mitt barn och... Raja som är...öh... Jennas speciella vän.”
 
Jämför: hm, o, åh, äh