ensamvarg

Svenska

Substantiv

Böjningar av ensamvarg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ensamvarg	ensamvargen	ensamvargar	ensamvargarna
Genitiv	ensamvargs	ensamvargens	ensamvargars	ensamvargarnas

ensamvarg

1. person som helst lever eller arbetar för sig själv, som undviker sällskap
2. varg som inte lever i flock

Synonymer

person son undviker sällskap

• enstöring
• eremit

Översättningar

person som undviker sällskap

• bokmål: einstøing m
• engelska: lone wolf ^(en), loner ^(en), hermit ^(en)
• japanska: 一匹狼 (ippikiookami)
• tyska: Einzelgänger ^(de) m