Svenska redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av ensam  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ensam ensammare  
Neutrum ensamt
Bestämd
singular
Maskulinum ensamme ensammaste
Alla ensamma
Plural ensamma
  Predikativt
Singular Utrum ensam ensammare ensammast
Neutrum ensamt
Plural ensamma
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (ensamt)?

ensam

  1. som inte är på samma plats som andra föremål av samma typ, särskilt om människa som inte är tillsammans med andra människor
    Vasen stod ensam på bordet.
    Mannen bodde helt ensam på ön.
    Varianter: ensammen (ålderdomligt, dialektalt)
    Synonymer: esmen (orsamål)
  2. som hyser en negativ känsla av att vara ensam (1), antingen för att andra människor inte återfinns omkring, eller för att dessa är alltför annorlunda eller avvisande
    Han kände sig mycket ensam under sin uppväxt.
    Synonymer: solitär, isolerad
 
Etymologi: Av fornsvenska ensamber, ensamin.
Sammansättningar: ensamrätt, ensamseglare, ensamvarg
Besläktade ord: ensamarbete, ensamhet
Se även: allena (ålderdomligt, finlandssvenska)

Översättningar redigera