Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av eremit  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ eremit eremiten eremiter eremiterna
Genitiv eremits eremitens eremiters eremiternas

eremit

  1. person som dragit sig undan världen; enstöring
    Etymologi: Av fornsvenska ærmite, via latinska eremita av grekiska ἐρημίτης (erēmítēs).[1]
    Sammansättningar: eremitkrabba, eremitkräfta, eremitkoja, eremitliv, eremitorden
    Besläktade ord: eremitisk

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av eremit  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ eremit eremitten eremitter eremitterne
Genitiv eremits eremittens eremitters eremitternes

eremit u

  1. eremit
    Synonymer: eneboer
    Sammansättningar: eremitkrebs

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "eremit"