edikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av edikt	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	edikt	ediktet	edikt	edikten
Genitiv	edikts	ediktets	edikts	ediktens

edikt

1. påbud, särskilt om påbud utfärdat av myndighet eller härskare

   Synonymer: bestämmelse, förordning, kungörelse, proklamation, proklamering, ukas

   Sammansättningar: ediktsamling, pretorsedikt, toleransedikt

   Etymologi: Perfekt particip av latinska edicere (”kungöra”), sammansatt av förledet latinska ex- (”ut-”) och latinska dicere (”säga”). Ursprungligen om kungörelse som en nytillsatt romersk pretor utfärdade vid tillträdet av sitt ämbete, med upplysningar om de grundsatser han hade för avsikt att tillämpa i sin verksamhet som domare.

Översättningar

påbud, särskilt om påbud utfärdat av myndighet eller härskare

• ryska: ука́з ^(ru) m, эди́кт ^(ru) m
• tyska: Edikt ^(de) n