dyrd

Svenska

Substantiv

dyrd u

1. † högt värde, förträfflighet, härlighet
2. † ära, glans, prakt
3. † dyrbarhet
4. † stor vikt eller betydelse

Etymologi: 1664 inlånat av Georg Stiernhielm från isländska dýrð och sedan främjat av 1800-talets språkvårdare och författare, dock utan att få fäste i talspråket och ordet föll därför senare alltmer samman med dyr och dyrbarhet och dessas snarlika betydelse. I isländskan bevarat från fornnordiska dýrð, av urgermanska roten *diuriþō (”dyrbarhet, ära”), besläktat med forngutniska dyrþ, färöiska dýrd, nederländska duurte och engelska dearth.