härlighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av härlighet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	härlighet	härligheten	härligheter	härligheterna
Genitiv	härlighets	härlighetens	härligheters	härligheternas

härlighet

1. höghet, storhet; det att vara härlig

   Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder. (1 Mos 49:26)

2. eufemism för könsdelarna

Översättningar

höghet, storhet

• tyska: Herrlichkeit ^(de) f