dräng

Svenska

Substantiv

Böjningar av dräng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dräng	drängen	drängar	drängarna
Genitiv	drängs	drängens	drängars	drängarnas

dräng

• uttal: dreŋ

1. (ålderdomligt) ung mansperson som ej uppnåt giftasålder

   Synonymer: yngling, ungkarl

2. manlig medhjälpare i jordbruket

   Karlsson i Stora Hult anställde fem drängar för att hjälpa till med årets skörd.

   Synonymer: hjälpreda, tjänstehjon

   Fraser: själv är bäste dräng (att göra något på egen hand är bästa lösningen)

   Sammansättningar: drängstuga, drängtjänst

   Se även: piga

3. (nedsättande) person som utför moraliskt tvivelaktiga tjänster åt andra; medlöpare

   Den svenska regeringen blev efter kriget ofta anklagad för att varit drängar åt nazistregimen.

   Synonymer: hejduk, lakej

Etymologi: Av fornsvenska drænger (”ung man, tjänare”), av fornnordiska drengr, troligtvis av fornengelska dreng (”krigare, soldat”), av urgermanska *drangijaz (”support, tjänare”).

Översättningar

1. ej fullvuxen man — se yngling och ungkarl

2. jordbruksarbetare

• engelska: farmhand ^(en), hind ^(en)
• finska: renki ^(fi)
• polska: parobek ^(pl) m
• ryska: батрак ^(ru) m
• spanska: gañán ^(es) m
• tyska: Knecht ^(de) m

3. medlöpare

• engelska: flunkey ^(en), henchman ^(en) lackey ^(en), stooge ^(en)
• tyska: Knecht ^(de) m, Handlanger ^(de) m, Mitläufer ^(de) m