Esperanto

redigera

Substantiv

redigera

brando

  1. brännvin

Italienska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av brando  Singular Plural
Maskulinum brando brandi

brando m

  1. (vapen, historiskt) slagsvärd, tvåhandssvärd, stort tveeggat svärd använt på medeltiden
  2. (litterärt) värja, brand, svärd
    Etymologi: Av latinska brando (”svärd”), av fornfranskiska. Kognat med svenska brand (svärd).

Substantiv

redigera

brando

  1. brännjärn; fackla
  2. (vapen) svärd, flammande svärd,
    Etymologi: Av urgermanskt ursprung.  . Kognat med svenska brand ("svärd").