borgen
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraborgen (genitv: borgens) (singulare tantum)
- (juridik) personlig garanti för någon annans skuldförbindelse, åtagande eller plikter
- Se även: borga, borgenär
- Fraser: gå i borgen
- Sammansättningar: borgensman, proprieborgen
- (straffprocess) en misstänkt släpps i väntan på rättegång, mot en ekonomisk garanti
- böjningsform av borg
Översättningar
redigera1. borgen (juridik)
Tyska
redigeraVerb
redigeraKonjugation för borgen Hjälpverb: haben | ||||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | borgen | |||
Presensparticip | borgend | |||
Perfektparticip | geborgt | |||
Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
Presens | Singular | ich borge | du borgst | er, sie, es borgt |
Plural | wir borgen | ihr borgt | sie borgen | |
Preteritum | Singular | ich borgte | du borgtest | er, sie, es borgte |
Plural | wir borgten | ihr borgtet | sie borgten | |
Imperativ | ||||
Singular | - | borge ! | - | |
Plural | - | borgt ! | borgen Sie ! | |
Konjunktiv I | ||||
Presens | Singular | ich borge | du borgest | er, sie, es borge |
Plural | wir borgen | ihr borget | sie borgen | |
Konjunktiv II | ||||
Preteritum | Singular | ich borgte | du borgtest | er, sie, es borgte |
Plural | wir borgten | ihr borgtet | sie borgten |
borgen