kälkborgare

Svenska

Substantiv

Böjningar av kälkborgare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kälkborgare	kälkborgaren, vard. kälkborgarn	kälkborgare	kälkborgarna
Genitiv	kälkborgares	kälkborgarens, vard. kälkborgarns	kälkborgares	kälkborgarnas

kälkborgare

1. (nedsättande) person från det lägre borgerskapet
2. person som är snål

   Du är ju en riktig kälkborgare.

   Besläktade ord: kälkborgerlig

   Etymologi: Bildat av Kälkestadsborgare, som kommer från Kälkestad, vilket under 1800-talet var ett uttryck för att beteckna en stad med stora likheter med den grekiska staden Abdera eller det svenska Skråköping. Uttrycket Kälkestad dök för första gången upp 1675 i P. Bångs kyrkohistoriska arbete Priscorum sveo-gothorum ecclesia.

   Jämför: småborgare, spetsborgare

Översättningar

person från det lägre borgerskapet

• tyska: Spießbürger ^(de) m, Spießbürgerin ^(de) f, Banause ^(de) m, Banausin ^(de) f

person som är snål